Dag 06 – Om det här vore min sista dag.
Om det här vore min sista dag så skulle jag samlat alla mina nära och kära och och berättat för var och en vad de betyder för mig. Jag skulle bjudit dem på världens godaste middag och bara umgåtts. Eller så hade jag gjort allt det där som man inte vågar ta steget och göra. Hoppa fallskärm, bungyjump, simmat med hajar och delfiner, uppträtt på en scen framför tusentals människor. Ja jag hade förverkligat mina drömmar. Självklart tillsammans med min familj. Och jag hade skänkt en enorm summa pengar till behövande. Ja det är vad jag hade gjort om idag var min sista dag.
Dag 05 – Vad är kärlek?
Kärlek för mig är det vackraste som finns. Har man inte känt på äkta kärlek har man heller inte levt. Att älska någon och att bli älskad är en helt otrolig känsla. En känsla som uppstår mellan två personer, den är helt överväldigande.
Men man riskerar rätt mycket för att få känna på det, det är den starkaste känslan som finns. Den kan både förgylla och förstöra en människa. Men man måste satsa för att vinna eller hur?
Alla människor ska ha chansen att få testa på hur det är att få uppleva denna mäktiga känsla. Att få känna att man brinner inombords, ha fjärilar i magen och bara känner den där känslan den första gången han förklarar sin kärlek till sig.
Jag älskar känslan av kärlek. Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 3,5 och jag känner mig fortfarande mig nykär. Det har varit en underbar tid och det här är liksom killen jag vill dela resten av mitt liv med.
Så har man inte satsat på kärleken innan så kan jag verkligen säga att det är värt det. Ett förhållande har alltid sina ups and downs men det är det som för en tillsammans och gör en ännu starkare som ett par.
Livsomvändnig - hälsosam och frisk
Vaknade precis och med ett beslut i tankarna. Nu får det vara nog med allt skräp jag stoppar i mig! Inget mer godis, inga mer chips och absolut ingen mer snabbmat.. möjligvis i gången varannan vecka? Det är tillräckligt sällan för att inte påverka kroppen negativt och inte heller bli beroende som jag är nu.. Satt hemma en dag förra veckan och kände abstinens PÅ RIKTIGT alltså! Kom på mig själv att jag smååt hela tiden och att jag var helt stressad och så.
Så igår krängde vi i oss massor av chips och godis så det räcker för ett tag framöver. Och jag ska ta tag i träningen. Minns att jag vägde 65kg i somras (det mest jag vägt någonsin) och gick ner det jättesnabbt eftersom att jag gick ut och joggade 40 min var eller varannan dag. Blev så kallat "spritfet".
Och i och med att man tränar på detta sätt så fortsatte jag att gå ner i vikt även efter snön lagt sig och det var för kallt för att motionera. Men nu ska jag ta tag i det igen för man mår faktiskt mycket bättre och även om jag inte är tjock på mina 58 kilo så känner jag ändå att kroppen kunde vara fastare och slimmare än vad den är nu..
Så missförstå mig inte, det är inte för att jag ska gå ner si och så många kilo utan för att känna mig lättare och smidigare. Minns vilken rumoa jag fick alltså.. Tränade så i ca. 3 månader och först såg jag inget resultat men fyy vad det gick snabbt när det väl satte igång.
Så från och med idag ska jag göra en liten livsomvändare, jag ska bli nyttig och halsösam. Vi börjar detta med sit-ups och knäböj!
Jag har alltid varit underviktigt i hela mitt liv och fram tills jag var 17 då jag började på p-piller så vägde jag mellan 45-48 kg. Jag mådde jättedåligt över min vikt. I och med att jag alltd varit rätt så lång så var det jättesvårt fö mig att hitta fina kläder som passade. Jag hade storlek 24 i jeans och det var inte många ställen som sålde det då. Jag gick upp dessa tio kilo med hjälp av p-piller, fick hjälp utav en barnmorksa för att jag skulle gå upp. Dock även om jag idag inte är så smal så kommer jag ihåg hur det kändes att bli kallas stickan, pinnen och spinkis. Många utav er tror kanske att det är skönt att vara så smal men när man är så smal att revbenen sticker ut eller att höftbenen syns och man ser ut som ett skelett så är det inte alls frid och fröjd. Alla har komplex för sin kropp och det är inget man kan undvika men just nu är mitt mål bara att vara halsosam och frisk.
Så här smal var jag för 3 år sen. Kan inte själv förstå de, inte ett uns fett på kroppent. Så himla smal. När denna bild togs så vägde jag 44 kg om jag inte minns helt fel. Folk trodde jag hade ätstörningar men så var det inte. Jag var bara så..
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Det beror på vilket humör man är på. Inte alltid man orkar laga 3-rätters liksom. Men typ kött med någon sallad, fyllda paprikor, räksallad eller något annat mumsigt. Eller så kör man på standard tacos haha. Bakar/lagar gärna någon god efterrätt också. Annars är det chips och dippa som gäller! Haha är en liten gottegris.
Dag 03 – Mina föräldrar
Min mamma heter Anita och min pappa Micke (Mikael). Dom båda är så underbara, har verkligen världens bästa föräldrar. Mina föräldrar träffades för ungefär 22 år sedan och de fick mig, sen min lillasyster. Mamma hade ju två döttrr sen tidigare, Danny och Petra. Pappa tog hand om dom och behandlade dom som sina egna döttrar. Och så är det fortfarande. Nu är dock mina föräldrar skilda och tacka gud för det för dom är så fuktansvärt olika som personer. Dock kommunicerar dom och kommer bra överens.
Vår familj har alltid varit väldigt öppen och kunnat prata om precis allt. Därför är jag väldigt nära både mamma och pappa.
Både mamma och pappa ger oss så otrloligt mycket och sätter alltid oss först, tar hand om oss när vi mår dåligt och lånar ut en axel när man behöver få gråta ut lite.
Dom stöttar en oavsett hur dumma beslut man än tar. Står alltid bakom en och hejar på en när man har det svårt. Många har sagt till mig att jag har världens bästa föräldrar, inte bara för att dom ställer upp för oss utan för att dom även ställer upp för våra nära vänner när dom behöver det. Ger goda råd när dom kan och kan dom inte det så säger dom några uppmuntrande ord. Jag har kommit fram till att jag faktiskt har dom bästa föräldrarna i hela världen! Låter lite töntigt kanske men jag har inte träffat många föräldrar som är så öppna och välkomnande. Är så glad att ni finns där för mig, jag älskar er mamma och pappa!
Dag 02 – Min första kärlek
Min första kärlek är faktikt min nuvarande kärlek, nämligen Sunny Singh. Det började som en oskyldig flirt på en teater vi var med skolan i ettan. (Första gången jag gick ettan, hehe) Sedan bytade vi nummer och jag fick en chans att lära känna denna underbara människa. Han är en jättestor del av mitt liv och kommer alltid att vara det. Han är en sån person som alltid sätter andra före sig själv. Han är så omtänksam och har ett stort hjärta. Jag älskar honom, och jag är jätteglad och tacksam över att det har varit vi i snart 3,5 år. Man känner sig så ensam när man sover ensam, för man är så van vid att honom brevid sig. Det finns inget värre än att sova ensam utan honom. Jag älskar honom villkorslöst, verkligen. Han är min andra hälft liksom, utan honom är jag halv. Det är så stark kärlek jag har för honom. Och jag känner mig säker och trygg att han känner likadant för mig. Det kommer att vara vi livet ut, jag älskar dig mitt allt! ♥
Dag 01 – Presentera mig själv
Jag är Annelie, en helt vanlig tjej med problem som alla andra. Detta var svårare än jag trodde.. Jag lever ett ganska enkelt och "normalt" liv, vad nu normalt är.. Som ni vet så är mina största intressen mode, smink, sång och sådant. Men det som betyder mest är familj och vänner. Jag är en sån som gör allt för mina nära och kära. Skulle gå genom eld om det skulle behövas.
Jag och min pojkvän sunny har varit tillsammans nu i 3,5 år. Läänge men älskar man någon så håller det.
Jag älskar att umgås med vännerna, hatar att vara ensam. Mina största rädslor är spindlar, blod och ja jag är verkligen livrädd för nålar.. Lite pinsamt men jag går inte till läkaren ensam om jag ska göra blodprov. Det är det värsta alltså. Både blod OCH nålar! Blir liksom illamående, svimfärdig och ja helt livrädd.
Jag läser Samhälle/Ekonomi på Kunskapsgymnasiet, jag går i trean vilket betyder att jag tar studenten detta året..WIIIHO!
Jag är 91:a så dom flesta förstår att jag då gått om ett år. Nej jag är inte efterbliven, utan för tre år sedan gick jag igenom en väldigt jobbig period i mitt liv. Detta resulterade i att skolan hamnade sist. Jag var i kontakt med både ätstörningskliniken och psykolog under en längre tid. Detta är inget jag skäms över för jag ser ingen anledning till att skämmas. Jag känner mig istället mycket starkare och friskare idag, just för att jag är så öppen om det.
Anledningen till att jag inte nämt det i bloggen tidigare är för att jag har varit så pass ny på det här med att blogga, har haft min blogg i endast 4-5 månader.
Känner mig säker på det nu och att jag kan vara så pass öppen med er. Lever lite efter mottot: "What doesn't kill you only makes you stronger".
Jag är en enoormt stor gottegris. Jag älskar allt vad har med chips och godis att göra haha. Jag har mina perioder då jag är "duktig" och bara äter ett par gånger i månaden men sen har jag de perioder där jag äter skräpmat flera gånger i veckan.
Jag älskar att sjunga, men sjunger oftast bara när jag är ensam. Har en enormt stor scenskräck.
Ja det var en liten presentation av mig. Hoppas ni fick reda på vad ni ville och annars får ni gärna skriva era frågor som kommentarer.
Puss
Om jag vann pengar..
Stod och lagade mat innan när pappa hade nyheterna på TV:n och allt dom pratade om var den här mannen i helsingborg som vann 124 miljoner kronor på lotto igår. Helt sinnessjukt alltså. Vad hade ni gjort om ni vunnit den summan? Jag hade köpt vars en gård till mina föräldrar, gett alla i min familj vars en del, skänkt bort en del, köpt bil till mig och min älskling.. typ en audi r8 kanske? Sen hade jag köpt mig ett STORT SLOTT där jag hade bott med min prins (Sunny då såklart) med 2 olika walk-in-closets.. en för kläder och en för skor, hehe. Sen hade jag rest jorden runt och köpt mig en sommarstuga någonstans i världen där gradvisaren inte går under 30. Thailand kanske? Eller så hade jag köpt mig en ö i närheten av någon fin stad i bahamas eller något. Hur jävla nice hade det inte varit? Ooh blir helt röd av avundsjuka nu. Får se till att köpa mig en vinstlott snart alltså. Stora drömmar kostar haha.. iallafall mina.
On the first page of our story, the future seemed so bright..
Satt på bussen och fick en överväldigande känsla av att jag skulle slita fram min keyboard och sjunga lite.. Mysigt att sitta i ensamhet och få ut sina känslor. Låter kanske lite corny för er men det finns verkligen inget bättre sätt att få utlopp för sina känslor än att sjunga. Jag älskar det och blir liksom glad av att sjunga.. Har ni inget speciellt som gör er bara sådär lyckligt glada?
Annelie babblar på som vanligt..
Nu har jag bloggat i två månader.. Tycker det är en rolig sak men det kräver så enormt mycket tid och man blir lätt stressad. Som ni märkt så uppdaterar jag kanske inte så ofta som ni skulle vilja (eller jag själv för den delen) men jag känner att det finns andra viktiga saker som måste hinnas med också.
.
Jag älskar att blogga och det har liksom blivit en del av mitt liv men känner ändå att jag inte vill lägga ner all min tid på den. Jag vill känna friheten att kunna skriva när jag vill och har något att säga inte för att jag måste ha så många inlägg som möjligt. Vill kunna spendera en hel dag borta utan att behöva tänka på bloggen. Men samtidigt älskar jag att vissa er allt som är bloggbart och i mina egna åsikter roligt. Jag har mycket annat runt om som jag måste sköta.. skolan, jobb, vänner, familjen osv.
.
Jag började faktiskt först blogga via devote och höll till där i ungefär en vecka men kände direkt att den hemsidan inte riktigt passade min och den känsla jag vill få fram genom min blogg. Har dock inte tagit bort den eftersom jag känner för att gå in och kolla på de bilder jag la upp då.
.
jag känner inte riktigt att bloggen speglar vem jag egentligen är till 100%, det är för mig lite för ytligt och ibland fantasilöst men det är faktiskt mycket jobb bakom allt. Har aldrig varit liksom den skriv-glada-typen så för mig att omvandla mina personliga tankar och känslor till ord som är lättförståeliga kan vara rätt kämpigt och det blir ofta inte som man tänkt sig.
.
Det här med videoinlägg tycker jag verkar extremt lockande men har inte riktigt förstått hur det hela fungerar. Har registrerat mig hos videofyme.se men blev inte riktigt klok på hur jag skulle göra. Så någon som vet.. snälla HJÄLP! Skulle jättegärna vilja videoblogga då och då. Just för att det ger en större chans för mig att visa vem Annelie egentligen är och inte bara en massa tråkiga uppdateringar om vad jag gör/ska göra och dagens outfits osv.
.
Innan jag började blogga tyckte jag det lät jätte löjligt med dagens outfits osv men det är faktiskt riktigt roligt. Inte bara för att jag visar er min klädstil utan för att visa er att alla har en unik stil.. tråkig/vild/lekfull/flörtig/lättklätt mm. Alla har en unik klädstil och för mig som älskar att vara kreativ ger det mig en unik chans att uttrycka mig och även ge er tips och råd på hur jag bär upp just den där tröjan.. om ni förstår vad jag menar.
.
Andra bloggar jag läser innehåller provocerande saker, dom skryter om hur rika dom är och så. Missförstå mig inte jag sitter som klistrad när jag läser dom för jag tycker det är intressant men man uppfattar dem inte riktigt för vem är dom liksom? Under det där glamorösa skalet som ser ner på oss "vanliga"? Jag förstår att man kanske kommer längre genom att ljuga och vara så ytlig som möjligt men det måste vara frustrerande att vara så reserverad och faktiskt inte ha friheten att skriva vad du tycker och tänker..
.
Jag menar alla bloggare väljer att visa upp alla dyra märkesplagg och sådant i bloggen men face it.. vi alla använder skor från skopunkten och dinsko, vi alla köper kläder från H&M och Gina Tricot. Det är bara det att man väljer bort att publicera det för att en toppbloggerska med "100 000/mån" kan väl inte visa upp ett par 500kronors-skor i sin blogg?
.
Nej för mig betyder min blogg inte en chans till framgång utan en chans att kunna påverka och utvecklas som människa. Att inte allt handlar om var man köper sina skor utan dina tankar och åsikter. Vad du tycker är viktigt och inte. För mig är min blogg mer som en "dagbok".. Jag skriver om vad jag gör, vad jag handlar och hur jag känner mig just för tillfället.
.
Fick ett tips av en vän att ljuga mig fram till success men kände direkt att "Nej.. det är inte så jag vill framstå som person. Jag vill att ni ska lära känna Annelie för den jag är och inte det alla andra väljer att framstå som." Man behöver vara sig själv för att sticka ut ur mängden. Om man beter sig som alla andra hur ska man då någonsin komma framåt? Man fastnar liksom lite grann.
.
Så när jag lite snäsigt slänger upp sådana saker som kanske kostar lite mer är det inte för att skryta utan för att jag är så stolt och glad över dom. Inte för att ni ska tro att jag är någon sorts wannabee utan för att jag faktiskt har jobbat hårt för det jag har. Och en del saker man fått i presenter som betyder mycket och så.
.
Kom ihåg detta när ni läser min blogg för det är faktiskt viktigare att känna igen sig hos en annan människa än att avundas deras framgång. För det är faktiskt inte hur långt man kommit som räknas.. det är vägen dit.
.
Lite långsiktiga och djupa tankar kanske men ni vet att det stämmer haha ;)
.
Gamla bloggen: http://annelies.devote.se/
